Känslosamt...

Idag var jag med om en rätt känslosam händelse i skolan.

 

När jag var väldigt liten skildes mina föräldrar (en händelse jag själv inte minns något av) och ett par år efter det, på min 4-års dag, dog min farmor.

Under hela den uppväxt jag själv kommer ihåg bodde mamma tillsammans med en annan man och hans familj blev såklart lite av en familj för mig också.

Hans mamma blev liksom min "nya farmor".

 

När jag blev äldre flyttade mamma och hennes dåvarande man isär och även om jag verkligen inte ville det så tappade jag såklart kontakten med min "nya farmor" mera och mera...

Inte medvetet, utan mera som ett resultat av att jag blev äldre och hade andra saker för mig på helger och lov då vi tidigare brukade träffas.

 

Vi hade faktiskt nästan tappat kontakten helt när hon plötsligt dök upp i skolan i höstas för att vara med på samma kurs i muntligt berättande som jag (det var möjligt eftersom kursen ordnades av Pedersöre Medborgarinstitut på skoltid).

Det har verkligen varit kul att ta upp kontakten igen och idag när vi träffades första gången efter jullovet hade hon med sig en födelsedagspresent och ett kort med en jättefin text, jag blev så rörd att jag var tvungen att anstränga mig för att inte börja gråta...

 

Jag tror verkligen att det är viktigt att man ibland anstränger sig lite extra för att upprätthålla kontakten med lite mera avlägsna släktingar. Det är så otroligt skönt att nu som då minnas att det verkligen finns vissa människor som bryr sig om en på riktigt... <3

 

Jag gjorde måånga tappra försök att få med de nya örhängena på bild, detta var det bästa jag lyckades åstadkomma.